SR ägnar sig inte åt Wallrafferi.

På bl.a. SVT:s hemsida och Aftonbladet debatt diskuteras Sveriges Radios Kalibers granskning av Sverigedemokraterna. Frågan är om termen wallraffa verkligen är tillämplig i detta sammanhang.
Günther Wallraff blev känd även i Sverige för sina avlöjanden vid den (då) västtyska tidningen BILD-Zeitung. Han arbetade där under tre månader 1977 under psedonymen Hans Esser och skrev sedan om sina upplevelser i boken "Reporter hos Springer" (på tyska Der Aufmacher) . Springer var och är fortfarande Tysklands mäktigaste tidningskoncern, medan tidningen BILD-Zeitung är ökänd för sin sensationssökande boulevard-journalistik.

Wallraff uppmärksammar hur viktiga nyheter medvetet sållas bort, hur fakta förvrids, vinklas och det som står skrivet i tidningen till slut inte längre har någon som helst koplling till verkligheten. Wallraffs slutsatser är tydliga och samtidigt anmärkningsvärda: En politisk agenda styr hela det redaktionella arbetet på tidningen. Utan att några formella beslut fattats vet alla på tidningen vad som gäller. Redaktionschefen som likt en hök bevakar minsta bisats i artiklarna och gärna ändrar lite i texten för att ge artikeln lite "extra krydda". Och de enskilda journalisterna som internaliserar denna förljugna värld, så till den milda grad att de till slut inte längre förmår skilja på verkligheten och lögn.

Man kan verkligen undra vad som skulle bli resultatet om någon modig person skulle våga sig på att wallraffa på Expressen eller Kaliber på P1.

Wallraff vågade ta risker och genom att granska makten och utmanade i viss mån det etablerade samhället. Men han fick betala ett högt pris. Han blev uthängd i media, stämdes i domstol och utsattes för hot. Hans gästspel som turkisk gästarbetare i "Längst därnere" gjorde att han fick allvarliga problem med hälsan.

Statliga SR ägnar sig inte åt wallrafferi. De granskar inte heller den verkliga makten i samhället, och tar naturligtvis inga risker. De är en del av makten och etablissemanget och har en tydlig politisk agenda som uppenbart genomsyrar verksamheten. När staten använder sig av infiltration, avlyssning och smutskastning av folk med obekväma politiska åsikter, känns jämförelsen med Günter Wallraff plötsligt irrelevant. Jag tänker snarare på filmen "De andras liv" som för inte så länge sedan uppmärksammade kontrollsamhället DDR och dess vakande öga STASI.

Kära läsare!

En förgiftande anda av politisk korrekthet sänker sig över hela samhället. Grundläggande demokratiska rättigheter som t.ex. åsiktsfrihet och yttrandefrihet betraktas inte längre som självklara. En elit av arroganta och verklighetsfrånvända politiker från de stora riksdagspartierna samt de stora rikstäckande massmedierna bär ett tungt ansvar för denna utveckling. De facto har vi i detta land yrkesförbud där personer med "obekväma åsikter" riskerar både karriären och jobbet. På skrämmande många punkter påminner situationen om den forna kommuniststaten DDR.

Av denna anledning startar jag nu denna blogg, där jag har ambitionen att kommentera dagsaktuella händelser utifrån ett skånskt perspektiv med öppna vyer och fria tankar.